Inflyttningen på Sten Stures väg började hösten 1965 och området var då en bostadsrättsförening med tomträtt på marken. Kommunens stadsarkitektkontor, SAK, hade utformat stadsplanen, bebyggelsen hade upphandlats på vanlig entreprenad. Arkitekt var Jan Wiman, som också hade ritat stadsplanen då han var anställd på SAK, och som också bosatte sig i området. Entreprenör blev Metodbyggen från Västerås.
Det var socialdemokratisk majoritet i Nacka kommun och ”Utskogen” var det första radhusområde som kommunen byggde i egen regi. Politikerna ville bygga ett bostadsområde som skulle vara tillgängligt för så många som möjligt, med god planstandard och med normal enkel standard på bostadshusen. Detta är bakgrunden till rymligheten i området med bevarade av mycket vegetation och hyggliga avstånd mellan radhuslängorna. Eftersom Jan Wiman också fick uppdraget att rita husen fullföljdes tanken på rymlighet också i utformningen av husen som blev ovanligt breda (jmf Gröna området) och de långa fasaderna kunde släppa in mycket ljus i rummen.
SAK hade också funderat över hur stort området lämpligen borde vara för att fungera bra ur social synvinkel. De kom fram till att det inte borde innehålla fler än cirka 60 hus och att det antalet skulle delas upp på fyra delområden på cirka 15 vardera. Ett närområde med det antalet familjer (det var ju enbart familjer det handlade om på den tiden) var lagom litet för att alla där skulle kunna känna varandra till namn och utseende men tillräckligt stort för att ingen skulle känna sig tvingad att umgås med alla. De grannkontakter som då skapades skulle också vara bra för att barnen skulle känna sig trygga i den närmaste omgivningen.
Inflyttning
När inflyttningen skedde återstod en hel del att göra, bl. a. tomtplaneringen på entrésidorna. Det dröjde också innan entreprenören avslutat allt arbete. Planken var bland det sista som uppfördes.
Styrelsen hade många problem att lösa men den var sammansatt av personer som hade kvalifikationer på flera områden och ”nybyggarandan” var god i hela området. Många var villiga att hjälpa till och redan från början anordnades städdagar, luciafirande för barnen och firande av Valborg med sång under sakkunnig ledning. Det hade också beslutats att styrelsearbetet skulle vara oavlönat och att ett styrelseuppdrag inte fick innehas i mer än 2 år. De flesta skulle få chansen att sitta på någon styrelsepost och lära sig området och bli bekant med oss som bodde här.1969 upplöstes bostadsföreningen i full enighet av skatteekonomiska skäl men den sammanhållning som bostadsrättsföreningsandan skapat kvarstod och många projekt kunde genomföras med deltagande av alla boende. Styrelsen köpte in färg och redskap för hela området och de flesta fastighetsägarna deltog i målning av husens fasader och målning och underhåll av planken. De flesta tyckte det var trevligt med sådana gemensamma aktiviteter. Likaså gjordes en gemensam upphandling av nya papptak för hela området. Allt det här bidrog till att områdets karaktär i stort kunde bibehållas och att de förändringar som ”tilläts” kunde beslutas i samförstånd. Området fick också ett gott rykte inom kommunen.
Så småningom luckrades systemet med tvååriga mandat i styrelsen upp och några som var särskilt duktiga och intresserade satt kvar längre perioder. Detta hade ett samband med att andelen pensionärer ökade. Den mest framgångsrika ordföranden blev Arne Jenwald f.d. kommunens skoldirektör som innehade posten i över 15 år. Han gjorde ett jättearbete och drev bl.a. ärendet med övergång till eldning med pellets till ett framgångsrikt slut.
Ekonomisk förening
När bostadsrättsföreningen hade upplösts 1969 måste handläggningen av de gemensamma frågorna ske i andra former. En ekonomisk förening bildades till vilken alla fastighetsägare knöts. Ganska snart kom så kommunens första erbjudande om friköp av tomterna, men ingen nappade på erbjudandet. När nästa erbjudande om friköp kom förklarade föreningen för kommunen att det var ett problem med friköp eftersom delaktighet i de gemensamma anläggningarna var knutet till tomträttskontraktet. Skulle friköp kunna accepteras måste en samfällighetsförening bildas och det kostade pengar. Kommunen erbjöd sig då att bilda en samfällighetsförening utan kostnad för föreningen, vilket också skedde. När så det senaste erbjudandet kom friköptes flera tomter.
Området har de senaste åren genomgått en generationsväxling, yngre familjer har flyttat in och området har i flera delar fått nytt liv, ett liv som till viss del liknar det som levdes när området var nytt och befolkades av mestadels unga människor och området vid Sten Stures väg har behållit sitt goda rykte.
Av: Hans Lidman, f.d. stadsarkitekt